Hur förändras språk?
Förändringar i språket sker oftast utan någon medveten avsikt att förändra det.
Språket kan liknas vid stigarna i en tät skog. De formas och förändras genom de val som enskilda personer tar gällande vart de vill gå. En person som väljer en ny rutt genom vegetationen kan först mötas av motstånd, men om tillräckligt många följer efter blir den nya stigen tydlig och vältrampad. Vissa stigar används flitigt och blir till större vägar som de flesta tar, medan andra överges och växer igen. På samma sätt kan ett nytt uttryck verka främmande först, men om det antas av många, blir det en del av det allmänna språkbruket.
Men vad är det som motiverar förändringarna?
De viktigaste krafterna bakom språkförändring är:
Vi vill ta språkliga genvägar.
Vi vill nå större effekt.
Vi vill följa mönster vi känner.
Dessutom händer det ofta att språk påverkar varandra och lånar ord och uttryckssätt sinsemellan. Coolt, eller hur? Den här typen av språkförändring lägger folk lätt märke till – och vissa blir jättestörda på den – men sanningen är att de flesta förändringarna uppstår inifrån genom erosion, expressivitet och analogi, inte utifrån.
erosion
Vi människor vill gärna vara effektiva i det vi gör, även i hur vi talar. Därför händer det ofta att vi förkortar och förenklar våra ord och uttryck. De ”onödiga” bitarna slipas ner – detta kallas erosion.
automobil
mobiltelefon
television
bil
mobil
tv
>
>
>
Så fungerar det också t.ex. när man på finlandssvenskt talspråk lämnar bort ändelsen -de i verbs preteritumformer.
Det går enklare och snabbare att säga ”jag hämta bollen” än ”jag hämtade bollen”, och det gör inte meningen för svår att förstå.
hämtade
spelade
stannade
hämta
spela
stanna
>
>
>
testa själv!
Erosion förekommer inte bara i talat språk utan också i visuell kommunikation.
Låt två intet ont anande kompisar spela
rita och gissa!
En spelare får ett ord och ritar en bild, den andra ska gissa ordet.
Ge dem med tiden samma ord flera gånger,
t.ex. hund, bil, Pippi Långstrump, Eiffeltornet.
Ju oftare samma ord repeteras desto enklare bild ritar de – det sker erosion av bildens form.
Så här utvecklades bilden av Pippi Långstrump genom ett äkta spel (ritade av två olika tecknare).
På samma sätt fungerar språk: när ord och uttryck används ofta slipas de ner till några få grundläggande drag.
expressivitet
Precis som en äventyrare som ständigt är på spaning efter större och mer spännande upplevelser, strävar språkbrukare efter att skapa nya uttryck som är starkare och mer känsloladdade.
Tusen tack!
Det låg ljusår bort!
Formuleringar som används ofta förlorar snabbt sin betydelse. Prova att ta en vulgär svordom och upprepa den hundra gånger. Till slut kommer den inte alls att kännas lika ful. Då behöver du använda en annan – mindre använd – svordom för att uttrycka samma känsla.
Eller tänk på hur användningen av emojier har förändrats med tiden. Tidigare räckte det kanske med ett enkelt leende, nu måste man däremot använda kraftigare medel för att visa att man tycker att någonting är roligt.
:)
LOL
ROFLMFAO
>
>
Vårt behov av att skapa mer expressiva uttryck fungerar som en motkraft till erosion. Samtidigt som vi förenklar gamla uttryck så hittar vi ständigt nya uttryckssätt som fångar folks uppmärksamhet!
Ett mycket vanligt sätt att öka expressiviteten i ens språk är att använda metaforer. Det innebär att man använder ett ord i ett nytt sammanhang – inte i sin bokstavliga betydelse utan bildligt. Metaforer är språkets hemliga kryddor och de finns överallt! Många metaforer är så etablerade att vi helt har glömt att de är metaforer.
ett halsbrytande äventyr
ekonomiska nedskärningar
informationen läckte till pressen
hon fick högre lön
testa själv!
Föreställ dig att du ogillar ärtsoppa och ska berätta det för någon. Hitta på 4 olika sätt att säga det på som uttrycker olika grader av avsmak på en skala från 1 till 10. Bakom bokstäverna nedan hittar du några exempel.
Jag hatar den här gröna geggan.
B
Jag tycker inte om ärtsoppa.
A
Jag vill inte se det där gudsförgätna avfallet.
C
Det smakar anakronistisk sumpbäver med vubbelförknysare som långsamt bräserats i sjöskumstagel.
D
Du märker antagligen att ju större avsmak du vill uttrycka, desto mer kreativ måste du vara med ditt språk. De ord och uttryck som alla använder varje dag känns nästan som klichéer som har en ganska svag effekt.
analogi
Vi människor är duktiga på att upptäcka mönster. Och när vi en gång upptäckt ett mönster så vill vi gärna tillämpa det också i nya kontexter. Det är det som analogi syftar på.
Vi använder sådana mönster när vi kombinerar ord för att bilda satser – men också när vi ska bilda eller böja ord.
Ta till exempel det här vanliga svenska verbet.
hjälpa
Idag tycker vi det är helt naturligt att böja det så här:
hjälpa
hjälpte
hjälpt
Men förr i tiden såg böjningen ut så här:
hjälpa
halp
hulpit
Så började de flesta av svenskans talare också tänka (undermedvetet) för en god tid sedan. Därför började de tillämpa det typiska mönstret för svenskans verbböjning, ändelserna -te och -t (som i klippte, läste o.s.v.), i stället. Till slut blev den här regelbundna böjningen ”det nya normala”.
Du kanske känner igen mönstret från barnspråk. Ett barn skulle kunna säga så här:
springa
springde
springt
Barn tar analogiprincipen till sin spets och gör oregelbundna ord regelbundna. Teoretiskt sett är det möjligt att springa, springde, springt en dag blir den vanliga formen.
Det här verbet är vanligt både i den oregelbundna och den regelbundna formen:
lyda
lydde
lytt
lyda
löd
lytt
testa själv!
Hur skulle du böja följande helt påhittade ord?
en fjanka
ett gruns
att skrända
Antagligen böjde du dem så här:
fjankan
grunset
skrändade
en fjanka
ett gruns
skrända
rör för att visa
flera fjankor
flera gruns
skrändat
Varför tänkte vi lika trots att ingen av oss hade sett orden förut?
Jo, för att vi har böjt dem analogiskt med hur andra ord i svenskan typiskt böjs.
