språk är interaktion.
Titta mamma.
Ja, det är månen. Visst är den fin?
Den sociala interaktionen är viktig för att lära sig sitt modersmål. När barn får respons från föräldrarna på det de säger, och språkanvändningen blir en social aktivitet, stöder det fortsatt inlärning.
När båda föräldrarna tittar på det de talar om stöder det barnets inlärning och gör att barnet snabbare lär sig vad de menar.
Mjölk.
”Kan jag få mjölk”, säger man.
Men sambandet mellan socialt samspel och språkinlärning är större än så. Att lära sig språket är att bli del av hela kulturen man föds in i.
Det sägs att Fredrik II, kejsare av Tysk-romerska riket 1220–1250, genomförde ett brutalt experiment där han lät några spädbarn växa upp utan att någon fick tala med dem. Han ville se vilket språk barnen skulle börja tala av sig själva – och på det sättet komma underfund med vilket språk som var det ”ursprungliga” som Gud skänkt Adam och Eva. (Alternativen tänktes då av religiösa skäl vara antingen hebreiska eller latin.)
Barnen började aldrig tala.
Tyvärr finns det även i vår relativt nära historia exempel på så kallade vilda barn som vuxit upp isolerade från mänsklig kontakt. Ett av de mest uppmärksammade fallen är en flicka som i forskningslitteraturen kallas Genie och som tillbringade sina första tretton år inlåst i ett rum, helt utan möjlighet till språklig interaktion. Hon kunde inte tala när hon upptäcktes och lyckades aldrig helt lära sig ett språk senare i livet heller. Forskare menar att detta tyder på att det finns en s.k. kritisk period för språkinlärning – om ett barn inte exponeras för språk under sin tidiga barndom kommer det inte att kunna utveckla fullständiga språkfärdigheter.
Hjärnan före kritiska perioden
Hjärnan efter kritiska perioden
Okej, så barn behöver höra språk. Funkar det att de får titta på videor?
Nja, barn vars sociala umgänge ersätts av skärmar kan faktiskt vara sena att börja tala.
Varför det? De får ju höra en massa språk där!
Men det finns ingen interaktion.
