Att två språk är släkt med varandra innebär att de har utvecklats ur ett gemensamt urspråk. Språk som är närmare släkt har varit samma språk mer nyligen än sådana som är mer avlägset släkt.

​

Ta svenska och norska till exempel. För tusen år sedan, alltså på vikingatiden, talades det i Norden ett språk som vi kallar fornnordiska. Fornnordiskan splittrades så småningom till olika dialekter och dessa utvecklades sedan – under århundraden – till de språk vi känner idag. Svenska och norska tillhör alltså samma språkfamilj: de nordiska språken.

​

Precis som med familjer (med syskon, kusiner och småkusiner) finns det också olika grader av släktskap mellan språk. Svenska och norska kan då kanske ses som syskon, medan svenska och engelska är mer avlägsen släkt – det gemensamma urspråket talades för 2000–3000 år sedan. Och går vi ännu längre bakåt i tiden hittar vi urspråk som svenska delar med till exempel ryska, spanska, grekiska och hindi!

​

Den språkstam som täcker alla dessa språk kallas den indoeuropeiska språkstammen och den sträcker sig över 5000 år bakåt i tiden. Nedan ser vi dess släktträd.